Aine Konstmuseum

UTSTÄLLNINGAR:

30.1.2015 – 3.1.2016

PASSION: LUST OCH LIDANDE

Basutställning

Passion kommer från det latinska ordet ‘patior’, vilket betyder att bli påverkad eller dränkt av någonting. Det svenska ordet ‘lidelse’, på tyska  ‘Leidenschaft’, innehåller ‘lida’. I finska ordet ‘intohimo’ saknar lidandet, men som några språkvetare antar har det mögligtvis tidigare också funnits denna betydelsenyans med i den.

Den europeiska kulturen öser fortfarande ur sina två främsta huvudkällor: bibeln och det antika Grekland.

I Aines Konstmuseums reviderade utställning finns det fyra huvudämnen, precis som det fanns fyra olika passioner i antiken: begär, njutning, skräck och lidande. De arketypiska, ämnena sägs uppkomma ur ett kollektivt undermedvetande. De har fött till världen oräkneliga mystiska historier, i vilka individen och allmänheten har förklarat för livets obegripliga fenomen. Världens tillkommande, människans själsliga tillväxt, förhållandet till gud, kärleken, lidandet och döden är kärnan till många myter och folksagor. På det psykologiska planet har dessa urgamla skapelsehistorier och hjälteberättelser bidragit till att förstå rörelserna i människans medvetande, och t.ex. kulturantropologer och religionsvetare har hämtat ur dem material till sin forskning.

Passion eller lidelse stöter vi nu på överallt: det finns till exempel passionerade tedrickare, i konsultslangen används det i sammanhang med egna styrkor och i arbetslivet blandar man jämt ihop lidelse och iver.

Vad lidelse egentligen handlar om är att man tränar, utvecklar och är fruktansvärt tålamodig. Bakom högklassig konst finns det alltid lidelse.

Enligt konsthistorikern Anna Kortelainen ser det ut som om vi fortfarande indelar på det viset, att mannens passioner frambringar konst, vetenskap och odödlighet medan de som kvinnlig uppfattade passionerna är lite komiska och mindervärdiga.

Filmregissören Andrei Tarkovski menade att konsten förbereder oss också på döden. Därför innehåller konsten element av sorg och tröst. Den får inte undvika lidandets och dödens frågor. Människans uppgift är att begripa sig också som en tragisk varelse, som inte är skapad bara till lycka. För Dostojevski är lidandet ett tecken på mänsklighet. “På grund av mitt vetande är jag lidande. Jag angripar dig inte, utan jag säger eller skriver min egen oro och min egen ångest.”

Utställningens kännetecknande verk är Kalle Turakka Purhonens ’Kruunu’ från året 2004, en krona sammansatt av blyertspennor. Arbetet är ganska aktuellt:  Anslaget på redaktionen till satirbladet Charlie Hebdo fick världen att fundera över yttrandefriheten, och olika bilder på pennor och deras farlighet spred sig på nätet och genom (skämt)teckningar ut i världen.

Utställningen består av verk ur Aine bildkonststiftelsens såväl som Aine konstmuseums samling och i den finns många nyanskaffningar. Med finns verk av bl.a. Helge Dahlman, Hanna Kanto, Jani Leinonen, Anitra Lucander, Sauli Miettunen, Unto Pusa, Liisa Rautiainen, Per Stenius, Rafael Ward, Maria Wiik och Teuvo Tuomivaara.

Katriina Pietilä-Juntura,

Museumsdirektör, Aines Konstmuseum

 

26.6.-27.9.2015

Kalottjazz & Blues Festival 2015

HANNA KANTO OCH ESSI KORVA

målningar och skulpturer

SÖKANDET EFTER DET NYA OCH TOLKNING AV VERKLIGHETEN

Konstmålaren Hanna Kanto (1981, Tornio) och skulptören Essi Korva (1985, Pello) är årets Kalottjazz & Blues festivalkonstnärer i Aines Konstmuseum.

Hanna Kanto bor och arbetar i Haparanda. Hon har en magisterexamen i bildkonst 2007 från Lapplands universitet. Hanna Kanto har aktivt deltagit i ett flertal egna utställningar i Finland och Sverige såväl som i samutställninger runt om i Europa och USA. Utöver hennes arbete som konstmålare arbetar hon som konstämnens lärare på den Sverigefinska folkhögskolan.

Essi Korva blev färdigexaminerad 2010 från Institutet för form och konst vid Lahtis yrkeshögskola. Därefter har hon återvänd till Pello, där hon bor och arbetar. Essi Korva har varit med på flera nationella och internationella utställningar samt på olika miljökonstevenemang.

En av utställningens teman är forskning. Konst är en forskning brevid vetenskapernas traditionella metoder. Den är sökandet efter det nya och tolkning av den nuvarande verkligheten.

I Essi Korvas verk är utgångspunkten en genomgripande insikt i materialet. Korva använder i sina skulpturer kemikalier, lim och bandager invid organiska materialer. I flera verk har hon använt redan sönderfallande fågelkadaver, ur vilka hon har löst senorna och torkat det ruttnande köttet omkring vingarna och skallen. Arbetet Efter döden (2015, vingar, fjädrar, keramik) är en ornitologisk forskning sammansatt av keramik och organiska materialer.

Hanna Kantos målningsserie Fågelskap (2014 och 2015, akryl) viser en fågelsamling i en vitrin, som får en dubbelbetydelse genom att tavlan framställer ett utställningsföremål samtidigt som den utgör en sådan själv.

I Kantos målningar finns ofta med nordens betydelse för forskningen. Observatören (2015 akryl och olje) kikar efter himlakroppar. Vid själva målningen är det kontraster och materialets känsla Kanto är interesserad av. I samma målning finns dimmaktigt tunna, tjocka och skiktade ytor.

Lappland och den nordiska naturen är utgångspunkten för båda konstnärernas arbete. I Hanna Kantos verk kommer ofta den nordiska vardag fram, som är hotad av det moderna livets nya vanor. Synvinkeln är personlig. Att bo i norden och att delta i det lokala näringslivet var del av hennes arbete. Kanto målar vintern även om sommaren, de på många plan anmärkningsvärd för en konstnär och visuellt fascinerande. För Essi Korva representerar norden utrymme och lugn. Hennes arbeten är skakade porträtter av mänskliga känslor; av skräck, ensamhet, tomhet och kärlek.

Festivalkonstnärernas tradition, som denna år organiseras den 18. gången, har blivit vuxen. Tratitionen slutar med att nordens starka kvinnor visar vägen åt ett nytt hall.

För mer information, kontakta aine.taidemuseo [at] tornio.fi